befrielse
Att förlora en vän kan ta hårt på en, men det kan också kännas som en ren och skär befrielse!
I mitt fall rör det dig om en enorm befrielse.
Plötsligt kan jag göra vad jag vill!
Jag kan umgås med vilka jag vill, jag kan klä mig hur jag vill.
Utan att någon står bredvid och klagar.
Jag fick inte umgås med de jag ville innan, varför?
För att hon inte tyckte om dom. Jag fick inte prata med min pojkvän när hon var i närheten.
Var jag med honom gjorde hon allt för att dra uppmärksamheten ifrån honom
och till sig.
Jag kan väl säga att jag tycker synd om henne.
Men hon har det uppenbarligen bättre hon med, hon kan ju vara med en och samma person hela tiden nu ;)
Någon som inte säger stopp. Någon som orkar umgås sju dagar i veckan tjugofyra timmar om dygnet.
Någon som är beredd att ge upp hela sitt liv för hennes skull..
Jag kan väl säga att jag hade emo stilen frivilligt från början. Först var det jag som ( smittade? )
Av mig på henne, fick henne att ändra sig till den stilen jag hade.
Jag tvingade henne absolut inte!
Sen när jag ångrade mig, jag ville ha blont hår, inte svart. Jag ville inte sminka mig eller ha bara
svarta söndriga kläder mer. Jag ville förändra mig.
Då gjorde hon också det..
Men hon ändrade snabbt tillbaka sig igen till (emo)
Det gjorde inte mig något, jag tyckte bara det var kul att vi hade olika stilar.
Men det tyckte inte hon, hon ville att vi skulle ha samma stil. så hon började säga '' Jävla fjortis ''
Etc.
Saker som jag tyckte var väldigt irriterande. Men okej, jag ändrade tillbaka mig till det såkallade emot jag var innan.
Då var hon nöjd. Samtidigt som hon går runt och säger att jag härmar henne.. Hmmm
På senare tid så vågade jag vara mig själv lite mer, jag fick ändå höra en sådan fjortis jag var.
Nu på senaste tiden började lögner som hon innan bara använt ibland bli fler och fler.
Hon ljög hela tiden om saker.
Om killar hon haft sex med / varit tillsammans med
Om att hon hade stora hjärtfel och kanske skulle dö, att hon var gravid.
Men att hon gjorde abort utan att hennes mamma visste det.
Ingenting var sant, man ljuger inte för sin bästa vän.
Så därför går vi numera skillda vägar.
Vi har överhuvudtaget inte pratat på cirka en månad.
Och så vill jag att det ska fortsätta, för jag orkar inte med henne och hennes lögner.
Tänk efter innan ni ger en vän en andra chans, jag gav henne för många kan jag ju säga.
Hon började ta över mitt liv, sakta men säkert.
Och helt ärligt, nej jag saknar henne icke!
Jag har fått så många nya nu :) och dessutom så har dom som jag inte fick vara med innan för henne visat sig vara toppenbra vänner!
Aldrig mer!
I mitt fall rör det dig om en enorm befrielse.
Plötsligt kan jag göra vad jag vill!
Jag kan umgås med vilka jag vill, jag kan klä mig hur jag vill.
Utan att någon står bredvid och klagar.
Jag fick inte umgås med de jag ville innan, varför?
För att hon inte tyckte om dom. Jag fick inte prata med min pojkvän när hon var i närheten.
Var jag med honom gjorde hon allt för att dra uppmärksamheten ifrån honom
och till sig.
Jag kan väl säga att jag tycker synd om henne.
Men hon har det uppenbarligen bättre hon med, hon kan ju vara med en och samma person hela tiden nu ;)
Någon som inte säger stopp. Någon som orkar umgås sju dagar i veckan tjugofyra timmar om dygnet.
Någon som är beredd att ge upp hela sitt liv för hennes skull..
Jag kan väl säga att jag hade emo stilen frivilligt från början. Först var det jag som ( smittade? )
Av mig på henne, fick henne att ändra sig till den stilen jag hade.
Jag tvingade henne absolut inte!
Sen när jag ångrade mig, jag ville ha blont hår, inte svart. Jag ville inte sminka mig eller ha bara
svarta söndriga kläder mer. Jag ville förändra mig.
Då gjorde hon också det..
Men hon ändrade snabbt tillbaka sig igen till (emo)
Det gjorde inte mig något, jag tyckte bara det var kul att vi hade olika stilar.
Men det tyckte inte hon, hon ville att vi skulle ha samma stil. så hon började säga '' Jävla fjortis ''
Etc.
Saker som jag tyckte var väldigt irriterande. Men okej, jag ändrade tillbaka mig till det såkallade emot jag var innan.
Då var hon nöjd. Samtidigt som hon går runt och säger att jag härmar henne.. Hmmm
På senare tid så vågade jag vara mig själv lite mer, jag fick ändå höra en sådan fjortis jag var.
Nu på senaste tiden började lögner som hon innan bara använt ibland bli fler och fler.
Hon ljög hela tiden om saker.
Om killar hon haft sex med / varit tillsammans med
Om att hon hade stora hjärtfel och kanske skulle dö, att hon var gravid.
Men att hon gjorde abort utan att hennes mamma visste det.
Ingenting var sant, man ljuger inte för sin bästa vän.
Så därför går vi numera skillda vägar.
Vi har överhuvudtaget inte pratat på cirka en månad.
Och så vill jag att det ska fortsätta, för jag orkar inte med henne och hennes lögner.
Tänk efter innan ni ger en vän en andra chans, jag gav henne för många kan jag ju säga.
Hon började ta över mitt liv, sakta men säkert.
Och helt ärligt, nej jag saknar henne icke!
Jag har fått så många nya nu :) och dessutom så har dom som jag inte fick vara med innan för henne visat sig vara toppenbra vänner!
Aldrig mer!
Kommentarer
Trackback
