Zazzeli

jag lovar gång på gång att jag ska bli bättre på att blogga, men ärligt talat så har jag faktiskt varken tid lust eller ork åt det. Jag mår inte bra, men det kanske ni redan förstått? Jag känner mig kanske lite dum som gnäller jag menar, jag har en toppen pojkvän, många fina vänner och en familj, eller ja en mamma,syster,brödrar och mormor som jag faktiskt räknar till min familj nu ( utom släkten då ) som bryr sig om mig och stöttar mig.
Jag har gnällt om att jag inte trivs hemma många gånger, det stämmer verkligen men bara av en enda anledning.
Jag är deprimerad vad beror det på då? jo. I min ålder händer det så mycket, då behöver man två stöttande föräldrar. Det har inte jag. Jag har en mamma som stöttar mig, men jag har ingen pappa. inte enligt mig iallafall, jag orkar inte knipa käft om vad jag känner längre för så här är det.
Min pappa bryr sig bara om sig själv och sina behov, han använder mamma som sin betjänt och mig pratar han bara med när vi har gäster eller om han känner för att gnälla eller skälla på mig. Det är ingenting som hänt nu på senare tid egentligen, det har alltid varit så. Och han respekterar inte mig, för jag är inte vuxen så om jag skulle berätta för honom vad jag tycker så skriker han åt mig och säger att jag inte förstår någonting, att jag är en egoistisk bitch och liknande.

Om två år fyller jag 18 och då flyttar jag hem i från...

Jag hade egentligen tänkt stanna här tills jag gått ut skolan, men med tiden har jag förstått att jag inte kan, vill eller orkar det.

läser ni detta så vill jag helst inte att ni lägger för stor vikt på mina ord, allt är sant men det är ingen katastof, jag menar. Jag är en tonårig egoistisk bitch. Så vem bryr sig egentligen.
Jag var tvungen att skriva av mig lite..

Tack till alla mina underbara fina vänner för att ni finns där för mig, och till Christoffer för att han är den han är.
Tack till alla..

( utom kanske till vissa.. )