En historia som förhopningsvis aldrig får ett slut.
Det var bara någonting som sa klick den där kalla decemberkvällen 2009 När du helt utan någon aning om vad som skulle hända la till mig på msn och stälde en fråga som på något sätt fastnat i mitt huvud, det kan vara för att det var det första du någonsin sa till mig, eller kanske bara för att den frågan lät så otroligt korkad i mina öron eftersom jag inte förstor vad du menade alls. '' Hej, du känner inte till smockad sten?'' Hur skulle jag kunna veta att det var ett band här i från? Det lät bara för dumt..
.Sen dess har vi i princip pratat med varandra varje dag, Från och med den kvällen pratade vi om nästan allt.
Varför det blev så har jag ingen aning om egentligen, jag fastnade bara för dig. Det var någonting speciellt med dig från första ögonblicket. Du var ärlig, rolig och väldigt söt, du är det så klart fortfarande. Mycket söt, och underbar på alla sätt och vis.
Men snart kom det fram att vi hade mer än vänskap i åtanke.. Vi berättade för varandra hur vi kände och en sådan tur att vi båda kände samma sak!
20 Mars 2010 träffades vi för första gången och då var det verkligen som att hjärtat togs i från mig när jag såg dig i ögonen första gången. Jag vet dock inte om man kan kalla det kärlek vid första ögonkastet med tanke på att vi pratat med varandra så länge.
I alla fall, från den dagen visste jag att jag var kär i dig och ville verkligen fortsätta jobba på dessa känslor.
Vi fortsatte så klart och träffas och den 15 Maj 10 kom du ner på min konfirmation!
Vi hade inte träffat varandra på länge och ja, vi hade ju verkligen saknat varandra!
Den 16 maj, dagen efter alltså. Då blev vi tillsammans. Det var nog den lyckligaste dagen i hela mitt liv.
Vi är nog gjorda för varandra på ett sätt tror jag, för att jag känner mig så trygg med dig, kan aldrig tänka mig själv utan dig, jag vill alltid att vi ska ha det så bra som vi har nu, alltid vara din. Leva hela mitt liv med dig!
Det käns på ett sätt också som att jag alltid känt dig, men det är nog också just bara för att jag inte vill tänka på att jag en gång inte gjorde det.
Jag kände mig bara väldigt känslosam för ögonblicket så ursäkta min babblande. Det jag vill komma fram till älskling är att jag älskar dig, mer än någonting annat.
Jag vill alltid känna så här, alltid älska dig och alltid vara älskad av dig. Jag hoppas verkligen att våran saga aldrig tar slut.. Du är mitt ljus och min himmel, marken jag står på och stjärnorna som visar mig vägen.
Christoffer, du är det bästa jag har!
.Sen dess har vi i princip pratat med varandra varje dag, Från och med den kvällen pratade vi om nästan allt.
Varför det blev så har jag ingen aning om egentligen, jag fastnade bara för dig. Det var någonting speciellt med dig från första ögonblicket. Du var ärlig, rolig och väldigt söt, du är det så klart fortfarande. Mycket söt, och underbar på alla sätt och vis.
Men snart kom det fram att vi hade mer än vänskap i åtanke.. Vi berättade för varandra hur vi kände och en sådan tur att vi båda kände samma sak!
20 Mars 2010 träffades vi för första gången och då var det verkligen som att hjärtat togs i från mig när jag såg dig i ögonen första gången. Jag vet dock inte om man kan kalla det kärlek vid första ögonkastet med tanke på att vi pratat med varandra så länge.
I alla fall, från den dagen visste jag att jag var kär i dig och ville verkligen fortsätta jobba på dessa känslor.
Vi fortsatte så klart och träffas och den 15 Maj 10 kom du ner på min konfirmation!
Vi hade inte träffat varandra på länge och ja, vi hade ju verkligen saknat varandra!
Den 16 maj, dagen efter alltså. Då blev vi tillsammans. Det var nog den lyckligaste dagen i hela mitt liv.
Vi är nog gjorda för varandra på ett sätt tror jag, för att jag känner mig så trygg med dig, kan aldrig tänka mig själv utan dig, jag vill alltid att vi ska ha det så bra som vi har nu, alltid vara din. Leva hela mitt liv med dig!
Det käns på ett sätt också som att jag alltid känt dig, men det är nog också just bara för att jag inte vill tänka på att jag en gång inte gjorde det.
Jag kände mig bara väldigt känslosam för ögonblicket så ursäkta min babblande. Det jag vill komma fram till älskling är att jag älskar dig, mer än någonting annat.
Jag vill alltid känna så här, alltid älska dig och alltid vara älskad av dig. Jag hoppas verkligen att våran saga aldrig tar slut.. Du är mitt ljus och min himmel, marken jag står på och stjärnorna som visar mig vägen.
Christoffer, du är det bästa jag har!
Kommentarer
Trackback
