Känner hur jag sjunker tillbaka,

Påväg in i en sån där fas igen, jag mår inte alls bra och det känns som att alla är i mot mig. Jag har snart bara en fristad kvar som jag hoppas alltid stannar hos mig.. Hos Christoffer känner jag att jag kan vara mig själv, eller vart som helst där han är för den delen. Jag känner mig trygg och det känns som att allting går min väg. Tills jag är ensam igen.

Blir väl gymmet och solariet idag.. Kanske mår bättre ikväll men jag vet inte riktigt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0